Till minne

SÄTERJÄNTANS ARRO. 1986 - 1999

Arro var vår första hund. Han var så underbar, vacker och klok. Han fick stå ut med oss som var "förstagångshundägare". Han lärde oss så mycket.
Att gå i skogen var det bästa han visste, där fanns ju så många outforskade stigar, olika dofter från så många som gått i skogen innan oss, och många pinnar, för pinngalen var han i ordets rätta bemärkelse. =)

När vi kom till vårt sommarställe så det första han gjorde var att springa till vedboden och hämtade ett ved trä - det var lycka.
Farmor, tyckte att Arro var så "klok" "säger jag till honom att gå och kissa- så gör han det"

Vi tränade och tävlade tillsammans Arro och jag, han fick ett första pris i lydnad I. Oj, så stolt jsg var över min hund då - att han klarade av det trotts en matte som hade noll koll.
Det var Arro som fick oss att förstå - att leva med hund var något vi skulle fortsätta med.
Vi kommer alltid att minnas honom.

Arro förgyllde vår tid i 13 år.

DE NIZOU QUANTO. 2000 - 2001

Quanto var vacker som få, med stora öron och pigga ögon som var fulla med bus hela tiden.
Ja, vi älskade honom från först gången vi såg honom. Han skulle säkert ha blivit underbar hund att ha med sig vart man än gick för han var följsam som få.
Han fick inte leva så länge, han hade en hudsjukdom som inte gick att göra något åt tyvärr.
Det blev många besök hos veterinären, och vi hoppades in i det sista, men till sist fanns inget mer att göra - att leva med sån svår klåda hela livet är inget vi ville utsätta honom för.
Tack Quanto för ditt korta besök hos oss.
Vi glömmer dig aldrig.

VIVISTUGANS BENJAMIN (Benne) 1991 - 2004

Benjamin, min älskade Cavalier King Charles Spaniel. När jag såg honom första gången var han inte många veckor, fick jag hålla i honom, han rymmdes i min handflata och jag minns att jag sa: "Ska det bli någonting av dig?" du lilla valp.
Benjamin blev min på riktigt för där jag var där var han.
När jag kom hem från jobbet eller när jag varit bort på annat så skulle han alltid komma upp i famnen och kramas, ja, han kramades på "riktigt" det kan jag sakna fortfarande. Han visste vad han ville och lyssnade inte alltid då jag ropade på dhonom då vi var ute, då fick jag gömma mig, och då fick han brått och komma.
Du älskade, älskade lilla Benne som tyckte om värmen så mycket att han flytta sig efter solstrålarna på golvet, det var så härligt att se.
Saknar honom så oerhört mycket.

VIVISTUGANS CEASAR. 1994 - 2007

Ceasar, när vi såg honom för första gången var han "nästan" nyfödd. Marianne, som är uppfödaren hämtade Ceasar och sa, titta, honom har jag sparat åt dig!!
Vi skulle inte ha flera hundar - så Nej!
Fyra år senare ringer Marianne och frågar om vi kan tänka oss att ta hand om Ceasar - för hans flock kunde av olika anledningar inte ha honom kvar längre.
-Jag måste prata med Kaj först, säger jag, men i samma ögonblick vi sagt "hej då" Visste jag att han skulle bli vår.
Kaj åkte upp till norrland under påsken och hämtade hem honom.. Då var Ceasar fyra år.
Ceasar blev verkligen vår hund på en gång - han var husses hund mer än min. Benjanim och Ceasar låg ofta tätt intill varandra då de sov, de lekte ofta och mycket, det var en fröjd att se då de sprang runt, runt i huset tills de inte orkade längre.
Han tyckte mycket om att ligga på golvet och värma sig av solens strålar. Ceasar var så vacker, och hade vunnit många fina utställningpriser innan han kom till oss.
Han älskade verkligen allt och alla.

Älskade, älskade Ceasar vi saknar honom!

Antal besök: